Klimatgalen

”Vi kan leva utan tillväxt” var Christer Sannes åsikt i en essä i DN tidigare i veckan. En mycket intressant åsikt, som jag också varit inne på. Tillväxt och miljö är diametrala aspekter, eftersom tillväxt förutsätter konsumtion, som i sin tur tär på våra icke-förnybara naturresurser. Vi borde därför inte stimulera den aktuella finanskrisen med råd som ”konsumera oss ur krisen”, utan istället ta vara på krisen som ett sätt att minska den negativa påverkan på miljön.

Jag har tidigare läst Sannes bok ”Keynes barnbarn”, där han diskuterar vad det beror på att vi fortfarande arbetar 8 timmar per dag och konsumerar i mängder, fastän Keynes förutspådde att 3 timmar per dag skulle räcka för att kunna leva ett bra liv när vi blivit så effektiva. Vi skulle behöva växla in den ökade ekonomiska välfärden med att vara lediga mer istället för att kunna konsumera mer, något som också tas upp i en artikelserie på Insidan i DN i veckan som gick.

Jag har i veckan läst mycket av Vandana Shivas artiklar och idéer, och hon är inne på samma spår. Problemet, enligt henne, är att vi enbart räknar fattigdom utifrån ekonomiska termer. Att vara fattig är att inte kunna köpa det som finns i västvärlden. Man räknas som fattig om man inte har råd att köpa kläder i syntetiska material, fastän man har kläder av hemgjorda tyger, som fungerar lika bra. Shiva menar att man istället borde räkna välstånd också inom naturahushållning, och utifrån vad vi hållbart kan utvinna ur våra ekosystem.

Problemet är bara hur denna typ av välstånd ska mätas? Pengar är ju ett universellt och lättfattligt sätt att kalkylera värde och detta är miljörörelsens dilemma. Det är lätt att räkna på hur mycket du tjänar på att hugga ner din skog och sälja timret, men det är svårt att räkna på det välbefintliga värdet i att kunna ta en promenad i svampskogen.

När ska vi egentligen komma så långt att det viktiga inte är pengar och prylar, utan att vi lika gärna värdesätter att vara ute i naturen med familjen eller titta på solnedgången över havet? Är det först när detta är borta som vi kommer inse att vi saknar det? För man saknar ju inte kossan förrän båset är tomt.

//Evelina

Jag har skrivit tidigare om hur naturen och vår miljö ibland ses som (och vill ses som) skiljd från människan och mänsklig påverkan. Ofta när det gäller miljöfrågor anses inte människan vara en del av miljön, utan det är endast växter och (andra) djur som räknas dit. Den kanadensiske professorn David Kemp, som skrivit vår aktuella kursbok, menar att denna åtskiljning mellan människa och  natur gör att vi inte kan se miljöproblemen på ett holistiskt sätt och förstå vår påverkan. Han menar att vi måste se oss själva som en del av den natur och den miljö vi lever i för att kunna förändra vårt negativa beteende för att kunna förbättra situationen.

Jag tror att det ligger mycket i det han säger. Många har fortfarande bilden av miljön som det naturliga, där människans påverkan är ”onaturlig” och ”fel”. Men eftersom vi bor och lever i naturen, måste vi ju vara en del av den. Om vi inser det kan vi minska och hejda vår negativa påverkan bättre. För det människan gör i natturen är på intet sätt onaturligt. Dock kan det vara skadligt och ohållbart i ett längre perspektiv, och det är det vi vill motverka. För inte ens den mest hängivne trädkramaren vill ju ha en helt påverkningsfri natur, för var skulle vi då leva?

//Evelina, som vistas i den urbana miljön i Lund - skapad av människan men än dock inte onaturlig

Är hoppet det sista som överger mig så är det nära nu. Mina första veckor på masterutbildningen i miljöstudier och hållbar utveckling har inte varit någon munter tid. Snarare den ena domedagsföreläsningen efter den andra. Det spelar ingen roll om det handlar om matproduktionen, havsnivån eller de globala utsläppen – inom alla områdena talar våra professorer om en överträdelse av ”Worst case scenario”.

Är de bara alarmister? Är det för sent att göra något alls? Ska vi stoppa huvudet i sanden och låta kommande generationer klara sig bäst de vill?

Många frågor men inga svar, men ge upp det gör jag inte ännu i alla fall. Men jag har i alla fall bestämt mig för att det inte blir någon bil som ersättare till den vi sålde i januari. Det blir cykeln och fötterna istället, eftersom jag har fördelen att bo centralt i en liten stad.

Det är ytterst påfrestande att i timmar varje dag bli utsatt för den ena hemskheten efter den andra, och inte ens små glädjeämnen som det faktum att man testar att göra biobränsle utav alger, får mig att piggas upp. Inte när man i nästa sekund får veta att USA använt 13 % av den årliga majsskörden till att ersätta mindre än 3 % av bränsleåtgången. Vad ska de fylla magarna med, när de fyller bilarna med mat? Än värre blir det i Brasilien, där man hugger ner regnskog för att odla biobränsle till den europeiska bilflottan… Skamligt, måste jag säga.

Jag får ta mig i kragen helt enkelt. Inte ge upp, utan satsa än mer på att informera om konsekvenserna av våra val och tipsa om de små sakerna som gör skillnad.

Till exempel tycker jag att ni som har äppelträd ska ut och ta vara på frukten. Gör mos så det räcker hela vintern! Det är bara att fylla frysen. Och ni som inte har frukt får ge er ut och tigga. Eller palla. Jag själv var på universitetsområdet sent en kväll i förra veckan… Låt bara inte skörden gå till spillo genom att köpa färdiggjord sylt och mos från importerade råvaror!

//Evelina

Hur mycket vatten använder du på en dag? Och på ett år? Sådana uträkningar har vi sysslat med idag på kursen, och det var riktigt intressant.

Bara den direkta vattenanvändningen är svindlande, eller vad sägs om 121 kubikmeter per person och år, som är svenskarnas förbrukning. Tilläggas bör att detta är bland den högsta summan i hela EU, enligt EU-kommissionen. Holländarna är bäst i EU, med endast 28 kubikmeter per person och år. Detta kan dock jämföras med genomsnittet i bland annat Moçambique, Namibia och Zimbabwe som ligger runt 10 liter per person och dag eller ungefär 3,5 kubikmeter per år.

Börjar man tala om indirekt vattenanvändning blir summorna dock snabbt ohanterliga. Enligt min professor går det åt ungefär 150 liter vatten för att odla bönorna i en kopp kaffe. Så att vara student och alltid ha kaffebryggaren på är alltså inte speciellt hållbart… Bomullen i ett par nya jeans ligger bakom tiotusentals liter vatten, och ett kilo rött kött kräver i runda slängar 10000 liter vatten.

Vem sa att Vattenfestivalen är nedlagd?

//Evelina

Kommer ni ihåg när vi gick med i EU och det var mycket tal om att oformliga jordgubbar och krokiga gurkor skulle förbjudas? (Fallet med de krokiga gurkorna hade dock en vettig anledning - man får helt enkelt plats med fler raka gurkor än krokiga i en låda och utnyttjar på så sätt transporterna mer effektivt). Hur som helst har EU nu beslutat att krokiga gurkor blir tillåtna i våra butiker nu den första juli, tillsammans med en mängd andra tidigare bortsållade frukter och grönsaker. Jippie, säger vi såklart! Eller? Nej, det kanske inte är den nyhet som kommer att stå på löpsedlarna i dagarna...

Jag har hur som helst faktiskt funderat på vad som hänt med de ratade gurkorna, och hoppas att de kommit till användning under åren ändå. Det slängs ju alldeles för mycket mat ändå i (väst)världen, utan att man ska behöva spä på berget med gurkor som inte uppfyller skönhetsidealen.

 En hyfsat rak gurka.

/Evelina

EU-kommissionen startade idag sin kampanj Click a tree, för att göra europeiska ungdomar mer uppmärksammade på klimatförändringarna. Kampanjen går ut på att 5000 trädplantor ska delas ut till ungdomar runt om i EU, som ska plantera dem och fota dem och lägga upp bilderna på kampanjens hemsida.

Det låter ganska konstigt, kan man (jag) ju tycka, men det är ändå en ganska rolig idé. Dessutom får personerna på de 10 bästa bilderna åka på en "climate camp", vad det nu innebär?

Det är ändå många frågor som väcks i mitt huvud. Vad kostar detta för EU:s medborgare? Hur mycket koldioxid släpps ut när 5000 trädplantor ska skickas kors och tvärs över unionen? Är detta verkligen någonting som EU-kommissionen ska syssla med? Jag är inte riktigt säker på att 5000 planterade träd kommer bidra till någon större förändring, tyvärr.

Men - min nyfikenhet och mitt klimatengagemang gjorde ändå att jag fyllde i en beställning. Vill du också ha ditt egna EU-träd hemskickat för plantering i din närhet kan du beställa ett här.

/Evelina, framtida trädplanterare

I vanliga fall är det ju glädjande att få blommor, men en sort är ju i alla fall båtägarens största mardröm. Från mitten av juli börjar havstulpanerna sätta sig fast på båtarna och ställa till med oreda. En båt med växtligheter på undersidan kör sämre, och drar mer bränsle. Därför har stiftelsen Håll Sverige Rent startat en gratis SMS-service som påminner dig som båtägare när havstulpanerna sätter sig fast och det är dags för rengöring.

/Evelina