Köpenhamnssvårigheter

Vi minns tillbaka ett slag. Kommer ni ihåg FN:s Human Development rapport från 2007/2008, "Fighting Climate Change: Human Solidarity in a divided world"? I rapporten lägger man fram att minskningen av utsläpp måste uppgå till 50 % av 1990 års nivåer år 2050 för att undvika en klimatkollaps. För att uppnå detta föreslår man att industriländerna ska sänka sina utsläpp med minst 80 % till år 2050, med 20-30 % minskning till år 2020.


EU har ju i dagsläget bara erbjudit sig en minskning på 20 % inför förhandlingarna i Köpenhamn, med möjlighet att öka till 30 % om andra industrialiserade länder går med på samma sak.


Kina har krav på minskningar på 40 % för den industrialiserade världen, eftersom vi har varit med och bidragit till utsläppen i en större utsträckning. Därför tycker de att det är orättvist att de inte får samma chans till billig industrialisering och utveckling som vi med olja och kolkraft.


Detta kan jag definitivt hålla med om. Västvärlden har större möjligheter att lägga om energianvändning och produktion, och borde göra det i större utsträckning än utvecklingsländerna. Samtidigt är det ett faktum att väst kommer sakta ner utvecklingen om vi tvingas till dyra investeringar i ny teknik. Både Globaliseringsrådet och EU har skrivit rapporter om "risken" (beroende på vilket perspektiv man ser det i) med att nya ekonomier växter sig starkare och tar över västs marknad.


Så. För att Köpenhamnsavtalet ska bli lyckosamt kommer det att krävas enormt med förhandlingar. Risken finns att det blir ett utarmat avtal som inte har den långsiktiga effekt som krävs. Och det vill vi ju verkligen inte ska hända.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0