Den moderna tidens domedagsfilm
Den nya tidens domedagsfilmer är inte som tidigare. Will Smith är inte längre nödvänding som världsräddare (även fast han alldeles nyligen gjorde ännu en insats i "I Am Legend"). I den moderna tidens domedagsfilm är det experterna som regererar. De varnar oss om jordens undergång, där inga människor längre har en naturlig plats. Med sin seriösa framtoning inger de hopp om förbättring, om vi bara tar till oss deras budskap.
Dock inbegriper den moderna domedagsfilmen fortfarande kända skådespelare.
Jag ägnade söndagskvällen åt "11th hour", Leonardo DiCaprios inlägg i klimatdebatten. Filmen inleds med det mycket smarta uttalandet "Vi försöker rädda klimatet, men klimatet behöver inte räddas. Klimatet kommer att överleva. Det är vi som måste räddas". Tyvärr var resten ingen höjdare, då jag upplevde den som hopping och osammanhängande. En mängd experter, politiker och pastorer (!) talade allvarligt om klimatfrågan varvade med klipp från motorvägar, nedskräpade skogar och förorenade hav.
Leonardo DiCaprio för ganska många år sedan. Foto från NetStoreUSA.com
Al Gores film gillade jag inte heller. En obekväm sanning är en PowerPointpresentation i filmformat, som är alldeles för anpassad för den amerikanska marknaden där man fortfarande lever under George W Bush devis att "den amerikanska livsstilen inte är förhandlingsbar".
Vill man se en riktigt bra film om miljö, klimat, mat och konsumtion ska man antingen se Erik Gandinis "Surplus: Terrorized Into Being Consumers" från 2003, eller "We feed the world" av Erwin Wagenhofer som kom 2005. "Surplus", som trots namnet är en svensk film, behandlar konsumtionshets och globalisering på ett imponerande sätt där han verkligen använder filmens alla uttryckssätt och beröringspunkter.
"We feed the world" är en mycket mer konventionell dokumentär, än dock fortfarande mycket sevärd. Wagenhofer redogör för världens mat och den otroliga ojämlikhet som präglar var denna mat finns. Filmen inleds till exempel med ett klipp från Wien, där det varje dag slängs lika mycket bröd som skulle räcka till att försörja Österrikes näst största stad Graz under samma tid. Det kallar jag domedagsfilm.
Båda filmerna finns på en nerladdningssida nära dig (har jag hört) eller att köpa på DVD.
//Evelina
Läs även andra bloggares åsikter om film, miljö, debatt
Dock inbegriper den moderna domedagsfilmen fortfarande kända skådespelare.
Jag ägnade söndagskvällen åt "11th hour", Leonardo DiCaprios inlägg i klimatdebatten. Filmen inleds med det mycket smarta uttalandet "Vi försöker rädda klimatet, men klimatet behöver inte räddas. Klimatet kommer att överleva. Det är vi som måste räddas". Tyvärr var resten ingen höjdare, då jag upplevde den som hopping och osammanhängande. En mängd experter, politiker och pastorer (!) talade allvarligt om klimatfrågan varvade med klipp från motorvägar, nedskräpade skogar och förorenade hav.
Leonardo DiCaprio för ganska många år sedan. Foto från NetStoreUSA.comAl Gores film gillade jag inte heller. En obekväm sanning är en PowerPointpresentation i filmformat, som är alldeles för anpassad för den amerikanska marknaden där man fortfarande lever under George W Bush devis att "den amerikanska livsstilen inte är förhandlingsbar".
Vill man se en riktigt bra film om miljö, klimat, mat och konsumtion ska man antingen se Erik Gandinis "Surplus: Terrorized Into Being Consumers" från 2003, eller "We feed the world" av Erwin Wagenhofer som kom 2005. "Surplus", som trots namnet är en svensk film, behandlar konsumtionshets och globalisering på ett imponerande sätt där han verkligen använder filmens alla uttryckssätt och beröringspunkter.
"We feed the world" är en mycket mer konventionell dokumentär, än dock fortfarande mycket sevärd. Wagenhofer redogör för världens mat och den otroliga ojämlikhet som präglar var denna mat finns. Filmen inleds till exempel med ett klipp från Wien, där det varje dag slängs lika mycket bröd som skulle räcka till att försörja Österrikes näst största stad Graz under samma tid. Det kallar jag domedagsfilm.
Båda filmerna finns på en nerladdningssida nära dig (har jag hört) eller att köpa på DVD.
//Evelina
Läs även andra bloggares åsikter om film, miljö, debatt
Kommentarer
Trackback
