Männens arena
I en paus under dagens deltagande på Green Week satt jag och studerade programmet lite noggrannare och upptäckte att det mest fanns manliga namn bland talarna (genustänkare som jag är). Som förströelse började jag räkna ut procenttal inom varje kategori (statistiknörd som jag är) och kom fram till följande mycket nedslående resultat:
Bland huvudtalarna fanns det en (1) kvinna = 10 %
Av talarna var antalet kvinnor 23 st = 19 %
Av paneldeltagarna fanns det en (1) kvinna = 4 % (!!)
Genomsnittet på arrangemanget blev 20 % kvinnor och 80 % män. Snittet drogs upp lite av att det var många kvinnliga moderatorer (journalister) på seminarierna.
Detta är inte på något sätt unikt för en konferens i Bryssel, vilket gör mig bubblande av ilska! Varför har vissa personer företrädelse till att uttala sig i viktiga frågor enbart på grund av kön?? Det är faktiskt så att de kvinnliga talarna oftast är mycket bättre och mer inspirerande än männen, och min teori är att de fått kämpa mer för att bli framsläppta, och därmed har högre krav på sig.
Detta är såklart ett strukturellt problem i hela samhället, men när det rör just miljöfrågor är det ännu värre, eftersom miljöproblem drabbar kvinnor hårdare än män. Kvinnor borde därför vara dem som har mer makt i dessa frågor och mer utrymme för talan.
Organisationen OSCE (Organization for Security and Co-operation in Europe) har tagit fram rapporten Gender and environment: a guide to the integration of gender aspects in the OSCE's environmental projects, som behandlar det faktum att kvinnor (speciellt i utvecklingsländer) drabbas hårdast av klimatförändringar, bl.a. för att de ofta är ansvariga för vattenhämtning och odling.
Kvinnor drabbas alltså värst, men har som vanligt minst att säga till om och svårast att göra sig hörda. Jag är så trött på detta. Till och med i Europa och Bryssel år 2009. Det är förkastligt, hemskt och tragiskt.
/Evelina, idag med feministnäven extra högt i luften
