Klimatgalen

Jo, båda blir tydligen utrotningshotade när EU är i farten. Nog visste vi att miljöproblem är globala, men visste vi verkligen att vår torskkonsumtion också påverkar beståndet av småvilt i skogarna i västra Afrika?

Jag ägnade söndagskvällen åt Dokument Utifrån, och som vanligt när torskfrågan behandlas kan man inte låta bli att häpnas, förfasas och tillslut totalt deppa ihop. Kopplingen mellan apor och torsk ser ut såhär, för er som inte såg programmet:

1. EU fiskar jättemycket torsk i Östersjön och investerar i stora trålare som dammsuger botten.
2. Fisken tar slut och ekosystemet håller på att kollapsa.
3. Vi är fortfarande sugna på fisk.
4. EU förhandlar med länderna i västra afrika, och köper billiga fiskerätter i deras vatten.
5. EU-finansierade trålare dammsuger bottnarna utanför Afrika.
6. Fisken säljs som "exotisk fisk" till fisksugna konsumenter i bland annat Sverige.
7. Invånarna i de afrikanska länderna har inget att äta, eftersom fisken utanför deras kuster tar slut.
8. De ger sig ut i skogen istället och jagar "bush meat", dvs. apor och annat, som nu riskerar att utrotas.

Det är väl för spännande ändå, vad alla EU:s subvensioner bidrar till. Helt galet. Men nu har EU insett misstaget med att utveckla fiskeflottan i Östersjön, så nu får 6 fiskare dela på ungefär 50 miljoner kronor för att sluta fiska och istället skrota sina båtar (som de köpt för 10-15 år sedan med EU:stöd). Men 6 fiskebåtar gör ingen större skillnad eftersom det fortfarande finns flera hundra båtar i Östersjön som har fiskerätt för torsk. Och som dessutom trålar hela sin fångstkvot på ibland bara en dag. Så att de måste dumpa en massa torsk i havet, som de inte får landa. Torsk som dör, eftersom den pressats ihop i trålen.

Man baxnar.
Och inser att man aldrig mer vill äta en endaste liten fisk nån gång. Förrutom kanske en i salt lakrits.

//Evelina

Idag åt jag pasta med lax och spenat till lunch, men det blir det slut med nu. På eftermiddagens bibliotekssession läste jag att en fiskodling som producerar 500 ton fisk om året släpper ut lika mycket föroreningar i vattnet som om en stad med 10000 invånare skulle släppa ut sitt avloppsvatten i havet, helt orenat. Fiskodlingar bidrar också till stora utsläpp av antibiotika, som man måste tillsätta då stora kvantiteter av en enda djurart lever tätt tillsammans och lätt sprider sjukdomar. Dessutom bidrar de till övergödning, då fiskarna inte äter upp all den mat de får. Maten faller då till botten, och använder upp syre när det bryts ned.

Ytterligare hemskheter går att lägga till den här ekvationen. Den mesta fisk som odlas är ju rovfisk, som utfodras med fiskmjöl, som fiskats från ibland utsatta fiskbestånd. Dessutom verkar det väldigt resurskrävande att fånga fisk, mala ned den och ge den till annan fisk så vi sen kan äta den fisken. Eftersom endast 10% av energin kan tas tillvara till nästa steg i näringskedjan, är det bättre att äta djur i början av näringskedjan, om man nu ska äta djur över huvud taget förstås. Sojaprodukterna blir bättre och bättre, och numera kan jag njuta av till och med fläskpannkaka utan att en endaste liten gris strukit med.

Men, gillar man djur (att äta dem menar jag) är det bästa ur klimatsynpunkt att äta vilt, eller kyckling. Kyckling är mycket mer resurssnålt än till exempel odlad lax, eftersom kyckling äter vegetabiliskt foder och dessutom inte smutsar ner en massa hav. Däremot får de mycket antibiotika, så det problemet kvarstår.

Det är inte lätt att vara konsument, blir min slutsats ikväll.

//Evelina

Jag har skrivit tidigare om hur naturen och vår miljö ibland ses som (och vill ses som) skiljd från människan och mänsklig påverkan. Ofta när det gäller miljöfrågor anses inte människan vara en del av miljön, utan det är endast växter och (andra) djur som räknas dit. Den kanadensiske professorn David Kemp, som skrivit vår aktuella kursbok, menar att denna åtskiljning mellan människa och  natur gör att vi inte kan se miljöproblemen på ett holistiskt sätt och förstå vår påverkan. Han menar att vi måste se oss själva som en del av den natur och den miljö vi lever i för att kunna förändra vårt negativa beteende för att kunna förbättra situationen.

 

Jag tror att det ligger mycket i det han säger. Många har fortfarande bilden av miljön som det naturliga, där människans påverkan är ”onaturlig” och ”fel”. Men eftersom vi bor och lever i naturen, måste vi ju vara en del av den. Om vi inser det kan vi minska och hejda vår negativa påverkan bättre. För det människan gör i natturen är på intet sätt onaturligt. Dock kan det vara skadligt och ohållbart i ett längre perspektiv, och det är det vi vill motverka. För inte ens den mest hängivne trädkramaren vill ju ha en helt påverkningsfri natur, för var skulle vi då leva?

 

//Evelina, som vistas i den urbana miljön i Lund - skapad av människan men än dock inte onaturlig

Är hoppet det sista som överger mig så är det nära nu. Mina första veckor på masterutbildningen i miljöstudier och hållbar utveckling har inte varit någon munter tid. Snarare den ena domedagsföreläsningen efter den andra. Det spelar ingen roll om det handlar om matproduktionen, havsnivån eller de globala utsläppen – inom alla områdena talar våra professorer om en överträdelse av ”Worst case scenario”.

Är de bara alarmister? Är det för sent att göra något alls? Ska vi stoppa huvudet i sanden och låta kommande generationer klara sig bäst de vill?

Många frågor men inga svar, men ge upp det gör jag inte ännu i alla fall. Men jag har i alla fall bestämt mig för att det inte blir någon bil som ersättare till den vi sålde i januari. Det blir cykeln och fötterna istället, eftersom jag har fördelen att bo centralt i en liten stad.

Det är ytterst påfrestande att i timmar varje dag bli utsatt för den ena hemskheten efter den andra, och inte ens små glädjeämnen som det faktum att man testar att göra biobränsle utav alger, får mig att piggas upp. Inte när man i nästa sekund får veta att USA använt 13 % av den årliga majsskörden till att ersätta mindre än 3 % av bränsleåtgången. Vad ska de fylla magarna med, när de fyller bilarna med mat? Än värre blir det i Brasilien, där man hugger ner regnskog för att odla biobränsle till den europeiska bilflottan… Skamligt, måste jag säga.

Jag får ta mig i kragen helt enkelt. Inte ge upp, utan satsa än mer på att informera om konsekvenserna av våra val och tipsa om de små sakerna som gör skillnad.

Till exempel tycker jag att ni som har äppelträd ska ut och ta vara på frukten. Gör mos så det räcker hela vintern! Det är bara att fylla frysen. Och ni som inte har frukt får ge er ut och tigga. Eller palla. Jag själv var på universitetsområdet sent en kväll i förra veckan… Låt bara inte skörden gå till spillo genom att köpa färdiggjord sylt och mos från importerade råvaror!

//Evelina

Hur mycket vatten använder du på en dag? Och på ett år? Sådana uträkningar har vi sysslat med idag på kursen, och det var riktigt intressant.

Bara den direkta vattenanvändningen är svindlande, eller vad sägs om 121 kubikmeter per person och år, som är svenskarnas förbrukning. Tilläggas bör att detta är bland den högsta summan i hela EU, enligt EU-kommissionen. Holländarna är bäst i EU, med endast 28 kubikmeter per person och år. Detta kan dock jämföras med genomsnittet i bland annat Moçambique, Namibia och Zimbabwe som ligger runt 10 liter per person och dag eller ungefär 3,5 kubikmeter per år.

Börjar man tala om indirekt vattenanvändning blir summorna dock snabbt ohanterliga. Enligt min professor går det åt ungefär 150 liter vatten för att odla bönorna i en kopp kaffe. Så att vara student och alltid ha kaffebryggaren på är alltså inte speciellt hållbart… Bomullen i ett par nya jeans ligger bakom tiotusentals liter vatten, och ett kilo rött kött kräver i runda slängar 10000 liter vatten.

Vem sa att Vattenfestivalen är nedlagd?

//Evelina